Så växer SpaceX:s AI-infrastruktur

Från flera bolag till en större struktur

Det är lätt att se SpaceX, xAI och X som skilda berättelser. SpaceX förknippas med raketer, Starlink med satellitanslutning, xAI med AI-modellen Grok och X med en social plattform. Men ägandet har förändrat bilden.

Enligt SpaceX:s prospekt förvärvade xAI X Holdings den 28 mars 2025. Den 2 februari 2026 blev SpaceX:s förvärv av X.AI Holdings, där xAI ingår, effektivt. I SpaceX:s redovisning finns nu tre stora segment: Space, Connectivity och AI. AI-segmentet omfattar AI-compute, Grok och X. Starlink hör i samma redovisning till Connectivity, medan raketer och rymdfarkoster hör till Space.

Det här är en dokumenterad ägar- och koncernstruktur, men den måste beskrivas med precision. Den visar att fler delar samlas under samma företagsparaply. Den visar inte i sig att varje system redan fungerar som en enda teknisk eller operativ maskin, eller att data och kapacitet fritt delas mellan alla delarna. SpaceX:s eget material beskriver tvärtom AI-segmentet som under integration och optimering.

Skillnaden är viktig. Ägande kan samlas snabbare än teknik, organisationer och vardaglig drift gör det. För läsaren är det ändå en betydelsefull förändring: samma koncernstruktur rymmer nu Grok, X, AI-compute, Starlink och raket- och satellitinfrastruktur.

Colossus är den markbaserade motorn

Den mest konkreta delen av satsningen står fortfarande på marken. SpaceX beskriver COLOSSUS som sitt flaggskeppsdatacenter vid Paul R. Lowry Road i Memphis. COLOSSUS II beskrivs som ett AI-träningskluster med datacenter i Memphis och Southaven, Mississippi. Det är där den beräkningskapacitet byggs som kan träna och köra avancerade AI-system.

I prospektet uppger SpaceX att det första Colossus-klustret omfattade omkring 100 000 H100-processorer från NVIDIA och cirka 130 MW ”compute power”. För COLOSSUS II uppger bolaget två kluster: ett med omkring 110 000 GB200-processorer och 210 MW compute power, och ett med omkring 110 000 GB300-processorer och 220 MW. SpaceX beskriver dessutom en kommande fas med minst omkring 220 000 ytterligare GB300-processorer och mer än 400 MW ytterligare compute power när den är fullt operativ.

Siffrorna säger något om skalan, men är SpaceX:s egna kapacitetsbeskrivningar, inte en oberoende fysisk inventering. De anger inte hur GPU:erna är fördelade mellan platserna, användningen vid en viss tidpunkt eller hela anläggningarnas faktiska elförbrukning.

Här behövs en teknisk distinktion som annars lätt försvinner. SpaceX redovisar också måttet ”Nameplate Compute Draw”. Bolaget definierar det utifrån installerade GPU:er multiplicerat med respektive all-in power draw. Det är ett mått på den installerade GPU-hårdvarans nominella effektbehov, inte faktisk momentan eller årlig elförbrukning. Det säger inte heller hur hög användningen är och inkluderar inte bland annat kylning, distributionsförluster, belysning, säkerhet eller annan anläggningsöverhead.

Stora tal om compute är alltså inte automatiskt ett svar på hur stor energibelastningen är. Det kräver annan dokumentation, bland annat platsvisa mätningar samt underlag om kylning och nätanslutning.

Compute har också blivit en affär

Colossus byggs inte bara för SpaceX:s och xAI:s egen AI-verksamhet. Enligt SpaceX:s SEC-material har bolaget också tecknat stora avtal om compute med externa kunder. Det gör anläggningarna till mer än intern teknikinfrastruktur: de är också en kommersiell tjänst.

SpaceX uppger att ett avtal med Anthropic från maj 2026 gäller compute över COLOSSUS och COLOSSUS II, motsvarande omkring 325 000 NVIDIA-GPU:er. Prospektet beskriver en ramp-up under maj och juni, omkring 1,25 miljarder dollar per månad till maj 2029 och uppsägningsvillkor. Det betyder att kapacitet har avtalats. Det bevisar inte att alla dessa GPU:er används kontinuerligt eller att avtalsvolymen är en separat fysisk inventering som kan läggas ovanpå de kluster som SpaceX redan beskriver.

Ett separat Rule 433-dokument från juni beskriver ett Cloud Service Agreement med Google. Där anges kapacitet motsvarande omkring 110 000 NVIDIA-GPU:er, ramp-up till september 2026 och avgifter om cirka 920 miljoner dollar per månad från oktober 2026 till juni 2029, med särskilda leverans- och uppsägningsvillkor.

De båda avtalen visar att SpaceX inte bara bygger compute för den egna AI-verksamheten. Avtalen med Anthropic och Google visar att SpaceX också säljer compute-kapacitet som en kommersiell tjänst. Men avtalskapacitet är inte samma sak som redan levererad kapacitet, faktisk kontinuerlig användning eller intäkt som utan vidare kan räknas hem i förväg.

NVIDIA är central – men relationen är inte fullt klarlagd

NVIDIA är tydligt närvarande i den markbaserade computeinfrastrukturen. SpaceX:s prospekt beskriver NVIDIA-processorer i flera Colossus-kluster, och NVIDIA har tidigare beskrivit ett 100 000-Hopper-GPU-kluster för xAI i Memphis.

NVIDIA uppger också att ett tidigt Vera CPU-system levererades till SpaceXAI i Palo Alto i maj 2026. Enligt NVIDIA utvärderar SpaceXAI systemet för reinforcement learning och agentbaserade simuleringsflöden. Det är ett konkret exempel på en tidig leverans och utvärdering, men inte bevis för produktionsdrift, volymleveranser eller installation i Colossus.

I rapporteringen om SpaceX:s Q2-samtal återgav Axios att Elon Musk sagt att bolaget hade beslutat att bygga ”exclusively on Nvidia”, med hänvisning till Vera Rubin-arkitekturen. NextNet har däremot inte belägg för ett formellt exklusivitetsavtal. Ett rapporterat muntligt uttalande om strategisk riktning är inte samma sak som ett offentligt bindande leverantörskontrakt.

Frågan blir ännu mer nyanserad av SpaceX:s Starmind-material. Där beskrivs den tänkta orbitala systemarkitekturen som chip-leverantörsoberoende. Samma material beskriver också en plan för avancerad egen AI-chipproduktion genom Terafab. Det behöver inte vara en motsägelse: en arkitektur kan utformas för flera chipalternativ, samtidigt som markbaserad compute kan bygga på en viss leverantör och bolaget på längre sikt kan vilja utveckla egen hårdvara. Men den exakta relationen mellan dessa nivåer är inte offentliggjord.

Det är därför en rimlig fråga för fortsatt granskning, inte en färdig slutsats.

Från Colossus på jorden till Starmind i rymden

Det mest långtgående i SpaceX:s plan är idén att flytta delar av AI-compute till omloppsbana. Byggstenarna finns redan på jorden: Starlink är ett befintligt satellitnät, SpaceX har uppskjutningskapacitet och Colossus visar hur bolaget bygger storskalig compute. Den sista delen – AI-compute i rymden – är däremot fortfarande en plan.

I SEC-prospektet säger SpaceX att bolaget förväntar sig att börja deployera orbitala AI-compute-satelliter så tidigt som 2028. På den nyare Starmind-sidan skriver bolaget samtidigt att Gigasat Factory i Bastrop planeras möjliggöra snabb produktion och deployment av tusentals AI-satelliter med start så tidigt som sent 2027. Det är två olika offentliga tidsangivelser. De räcker inte för att slå fast att tidsplanen formellt har flyttats, eftersom de kan avse olika steg: tillverkning, test, satellitutplacering eller operativ compute-kapacitet.

Starmind ger en bild av den tänkta arkitekturen. SpaceX beskriver AI1 som en planerad satellitdesign med 20 meters utvikt höjd, 70 meters spännvidd och en compute payload på upp till 150 kW, eller 120 kW i genomsnitt. Planen omfattar stora solpaneler, värmehantering genom utstrålning, laserförbindelser via Starlink och solsynkron bana. Starship är tänkt för massutplacering, medan Bastrop-fabriken ska möjliggöra produktionen.

Starmind är i dag en presenterad arkitektur och färdplan, inte en operativ tjänst. Den visar hur SpaceX vill koppla samman chip, satellitproduktion, kommunikation och uppskjutning. Men det finns i det granskade materialet inget belägg för att AI1 redan har skjutits upp eller att bolaget driver ett stort orbitalt datacenter.

Den fysiska kostnaden finns redan på jorden

Även när berättelsen riktas mot rymden är AI-infrastrukturen redan djupt fysisk på jorden. Datacenter kräver mark, byggnader, kylning, el, nätanslutningar och i vissa fall egen elproduktion. Det påverkar också de samhällen där anläggningarna byggs.

I Memphis utfärdade Shelby County Health Department 2025 ett tillstånd för 15 permanenta turbiner vid Colossus I. I Southaven utfärdade Mississippis miljömyndighet MDEQ i mars 2026 ett PSD-tillstånd som möjliggör byggnation av 41 permanenta gasturbiner för MZX Tech. Tillståndet överklagades i april 2026. Vid NextNets aktuella kontroll hade något senare avgörande inte kunnat verifieras.

Samtidigt har tillfälliga eller mobila turbiner i Southaven blivit en regulatorisk och lokal fråga. Källorna avser olika datum, antal och kategorier och kan inte användas som ett gemensamt mått. Materialet innehåller tillståndsgränser, modellerade beräkningar och journalistisk dokumentgranskning, men ingen offentlig platsvis serie med verifierade kontinuerliga utsläppsmätningar. Modellerade eller tillåtna utsläpp är inte detsamma som uppmätta utsläpp.

En federal Clean Air Act-process har väckts av NAACP och NAACP Mississippi State Conference mot X.AI Corp. och MZX Tech LLC. Kärandena gör gällande att vissa tillfälliga turbiner saknade nödvändiga tillstånd och kontroller. DOJ meddelade den 16 juni att departementet hade begärt att få intervenera och få målet avvisat. Det är en processåtgärd och DOJ:s rättsliga position, inte ett domstolsbeslut. Den faktiska bilden av energi, vatten, utsläpp och lokal påverkan kräver fortsatt platsvis granskning.

SpaceX fick möjlighet att svara

NextNet skickade frågor till SpaceX den 8 augusti 2026. De gällde vertikal integration och ansvar, NVIDIA, orbital AI-compute och tidsangivelserna 2027/2028, lokalsamhällen, energi och miljö samt offentlig insyn och mänskliga intressen. SpaceX fick svarstid till den 11 augusti 2026 klockan 17.00 ET. Vid NextNets kontroll hade något svar från SpaceX inte mottagits.

Den större frågan är vem som kan se och påverka helheten

Varje del av denna utveckling kan studeras för sig: ett datacenter, en AI-modell, en social plattform, ett satellitnät, en raket eller ett chipprojekt. Men när fler sådana delar samlas inom samma företagsstruktur uppstår också frågor som är svårare att dela upp.

Det är NextNets analys, inte ett påstående om SpaceX:s eller Musks motiv, att en sådan koncentration kan förändra villkoren för insyn och ansvar. Vem kan få en begriplig bild av sambanden mellan compute, energi, distribution, satellitnät och uppskjutning? Vilka myndigheter ser hela kedjan när olika delar berör skilda sektorer och jurisdiktioner? Och vilka möjligheter har lokalsamhällen, kunder, konkurrenter och allmänhet att påverka beslut som kan få följder långt utanför en enskild anläggning?

Det finns också ett motperspektiv som måste tas på allvar. Vertikal integration kan ge snabbare utveckling, färre externa beroenden, tätare teknisk samordning och i vissa fall lägre kostnader. SpaceX lyfter självt fram fördelarna med att utveckla och kontrollera fler byggstenar i en sammanhängande infrastruktur. Centralisering är därför inte automatiskt skadlig, och den säger inte i sig något om avsikter eller utfall.

Men ju fler lager som byggs inom samma struktur, desto större blir behovet av tydliga avgränsningar och offentlig förståelse. Vad är i drift? Vad är avtalat? Vad är under integration? Vad är en plan? De frågorna är avgörande för att diskussionen ska handla om det som faktiskt byggs – inte om överdrifter åt något håll.

NextNet fortsätter följa utvecklingen och kan fördjupa de delar som fortfarande är öppna.

💬 Vad tycker du?

När AI, kommunikation och rymdinfrastruktur samlas allt närmare varandra – vilka möjligheter och risker tycker du är viktigast att följa? Och vad skulle behövas för att människor och lokalsamhällen ska kunna förstå och påverka utvecklingen?

📚 Relaterade artiklar