NVIDIAs miljardgarantier – vem bär risken?

NVIDIA:s position i AI-ekonomin har framför allt byggts på bolagets GPU:er och den tekniska plattform som omger dem.

Nu växer rollen.

Den 17 augusti meddelades att NVIDIA investerar 1,5 miljarder dollar i SB Energy, bolaget som utvecklar det stora PORTS-Pike-projektet i Ohio. Samtidigt ställer NVIDIA upp med garantier som i den första fasen kan innebära en maximal exponering på upp till 105 miljarder dollar.

OpenAI ska hyra kapaciteten genom ett 20-årigt avtal.

Den första fasen omfattar cirka 4,25 gigawatt IT-load, alltså den IT-kapacitet som ska bära AI-compute. NVIDIA kan senare, efter eget beslut, ge kreditstöd för ytterligare cirka 3,8 gigawatt. Om den möjligheten används skulle den NVIDIA-stödda kapaciteten uppgå till omkring åtta gigawatt. De första ungefär 800 megawatten väntas komma online 2028.

Det är stora siffror.

Men de säger inte hela sanningen om affären.

105 miljarder är ett tak – inte en utbetalning

Det är viktigt att vara noggrann med garantin.

NVIDIA har ingått flera residualvärdesgarantier med SB Energy. De gäller leasingavtal för sammanlagt cirka 4,25 gigawatt IT-load i den första fasen. Ett garantiavtal börjar normalt gälla när det aktuella leasingavtalet börjar löpa.

NVIDIA har inte satt in 105 miljarder dollar i projektet. Den sammanlagda betalningsskyldigheten för det initiala åtagandet är i stället kumulativt begränsad till upp till 105 miljarder dollar. Den är villkorad, bland annat av att den relevanta delen av anläggningen uppfyller avtalade villkor för att tas i drift. De första relevanta delarna väntas uppfylla dessa villkor från 2028.

Om OpenAI blir insolvent och därmed fallerar på ett leasingavtal, eller inte gör sina betalningar, uppstår en utlösande händelse. NVIDIA kan då behöva täcka skillnaden mellan det garanterade minimivärdet och det värde SB Energy lyckas återvinna genom ett nytt leasingavtal eller en försäljning.

Efter en utlösande händelse har NVIDIA flera möjliga vägar. Bolaget kan bland annat ta över det aktuella leasingavtalet, kräva att SB Energy försöker hyra ut kapaciteten på nytt, initiera en försäljning eller låta leasingavtalet avslutas. Vissa åtgärder kan skjutas upp i upp till ett år samtidigt som specificerade projektkostnader betalas.

Garantin upphör senast på 20-årsdagen för det aktuella leasingavtalet, men kan upphöra tidigare, bland annat om OpenAI når ett tillfredsställande kreditbetyg.

Det gör konstruktionen betydligt mer avgränsad än en generell garanti för hela projektet eller samtliga OpenAI:s skyldigheter.

105 miljarder dollar är ett maximalt tak inom garantistrukturen – inte en investering, en automatisk utbetalning eller en förlust som redan har uppstått.

8-K:n ger huvuddragen i garantierna, men inte samtliga avtalsvillkor. NVIDIA uppger att avtalsformen ska lämnas som bilaga till den kommande 10-Q-rapporten för kvartalet som slutade 26 juli 2026.

Men även ett maximalt åtagande på upp till 105 miljarder dollar är så stort att nästa fråga blir självklar:

Varför är NVIDIA berett att göra det?

Upp till 200 miljarder på andra sidan

Här blir affärens ekonomiska logik tydligare.

Jensen Huang uppskattar att den första fasen på 4,25 gigawatt kan bidra med upp till omkring 200 miljarder dollar i NVIDIA-intäkter.

Det är en uppskattning – inte kontrakterade eller garanterade intäkter.

Men perspektivet är viktigt.

NVIDIA hjälper till att bära en mycket stor finansiell risk kring infrastrukturen. Samma infrastruktur ska samtidigt använda enorma mängder NVIDIA-compute under många år.

Och Ohio är bara en del av relationen.

Huang säger att OpenAI:s befintliga och planerade åtaganden motsvarar omkring 12 gigawatt NVIDIA-compute och att det kan växa till cirka 16 gigawatt. På den nivån uppskattar NVIDIA möjligheten till omkring 600 miljarder dollar i compute-intäkter från OpenAI fram till 2030.

Det betyder inte att NVIDIA kommer att tjäna 600 miljarder dollar.

Det visar däremot varför bolaget kan se ett stort ekonomiskt värde i att lösa finansieringsproblemen runt kunder som behöver allt större mängder compute.

Så hänger affären ihop

Strukturen går att förenkla ganska långt:

NVIDIA investerar i SB Energy och ger finansiellt stöd.

SB Energy bygger, äger och driver infrastrukturen.

OpenAI hyr kapaciteten långsiktigt.

Garantierna kan göra det enklare för SB Energy att låna pengar till projektet.

NVIDIA-compute installeras i anläggningen.

OpenAI använder kapaciteten för sina AI-system.

NVIDIA får intäkter när hårdvara och nya generationer compute köps in.

Det är flera separata företag, avtal och ekonomiska risker.

Men det är också ett tydligt exempel på hur AI-industrin håller på att förändras.

Chiptillverkaren står inte längre bara vid slutet av kedjan och väntar på en beställning.

NVIDIA börjar hjälpa till att bygga kedjan.

Mark och energi har blivit lika viktiga som chip

Det finns en fysisk anledning till utvecklingen.

Att tillverka bättre GPU:er räcker inte om kunderna saknar någonstans att installera dem.

De största AI-anläggningarna kräver mark, enorma mängder elektricitet, nätanslutningar, kylning, byggnader och långsiktig finansiering.

Till Ohio-projektet planerar SoftBank och SB Energy minst 10 gigawatt ny kraftproduktion och omkring 4,2 miljarder dollar i ny regional nätinfrastruktur tillsammans med AEP Ohio.

Det är viktigt att hålla isär det från själva compute-kapaciteten.

Den första NVIDIA-stödda fasen omfattar cirka 4,25 gigawatt IT-load. NVIDIA kan efter eget beslut ge kreditstöd för ytterligare cirka 3,8 gigawatt, vilket skulle föra den NVIDIA-stödda kapaciteten till omkring åtta gigawatt. Den större energi- och infrastrukturplaneringen runt området är ännu större.

AI-utbyggnaden har därmed lämnat serverhallen.

Den påverkar kraftproduktion, elnät, mark och regional infrastruktur under årtionden framåt.

NVIDIA vill säkra platser för nästa generation också

I 8-K:n skriver NVIDIA att bolaget genom partnerskapet och kreditstödet har säkrat mark, kraftförsörjning och byggnadskapacitet för datacenter vid Portsmouth-anläggningen för NVIDIA:s AI-compute-infrastruktur.

SEC-filen säger att OpenAI ska använda kapaciteten för NVIDIA:s full-stack DSX AI factory-plattform, men med vissa begränsade undantag.

Här finns kanske den mest intressanta strategiska delen av affären.

NVIDIA säger att bolaget planerar att ”selectively lock up prime sites” – alltså selektivt säkra attraktiva platser där NVIDIA-chip kan användas under flera framtida generationer.

Det betyder att värdet inte bara ligger i att sälja hårdvara till dagens anläggning.

När en plats väl har mark, tillräcklig kraft, nätanslutning, datacenterbyggnader och finansiering kan samma plats uppgraderas när nästa generation NVIDIA-system kommer.

Huang beskriver själv strategin som att säkra långlivad infrastruktur för NVIDIA-compute som kan uppgraderas generation efter generation.

Där förändras relationen mellan chip och infrastruktur.

Det som tidigare var platsen där NVIDIA:s produkter installerades börjar också bli något NVIDIA har ett ekonomiskt intresse av att hjälpa till att säkra.

SB Energy kan resa ännu mer kapital

Samtidigt förbereder SB Energy nästa steg på finansmarknaden.

Wall Street Journal rapporterar att bolaget arbetar med en amerikansk börsnotering som kan ta in omkring 5–7 miljarder dollar. Tidningen uppger också att Morgan Stanley rådgav NVIDIA i Ohio-affären.

En eventuell börsnotering betyder inte att pengarna automatiskt går till just Ohio.

Men den visar hur många kapitalflöden som nu möts runt AI-infrastrukturen.

NVIDIA investerar.

OpenAI blir långsiktig kund.

Banker och kreditmarknader kan finansiera infrastrukturen.

SB Energy kan ta in eget kapital på börsen.

Och i centrum finns en fysisk anläggning som ska fyllas med AI-compute.

Det är ungefär här en chipaffär börjar likna ett infrastrukturellt och finansiellt ekosystem.

Men vem bär risken?

Det enkla svaret är att risken är fördelad.

SB Energy bygger och äger infrastrukturen.

OpenAI har ett mycket långsiktigt betalningsåtagande.

Långivare och investerare väntas bidra med kapital.

NVIDIA bidrar med sin balansräkning genom investering och garantier.

Om allt fungerar som planerat kan samtliga parter vinna på konstruktionen.

OpenAI får tillgång till enorm compute-kapacitet.

SB Energy får en mycket långsiktig kund.

Finansiärerna kan få avkastning från infrastrukturen.

Och NVIDIA kan sälja stora mängder compute under flera generationer.

Problemet uppstår om någon del av kalkylen inte håller.

Om OpenAI inte längre kan bära sina åtaganden blir värdet på själva anläggningen avgörande. Kan en annan kund använda den? Till vilket pris? Hur mycket är infrastrukturen värd efter flera år? Och hur stor del av mellanskillnaden hamnar till sist hos NVIDIA?

Det är precis den risk som garantikonstruktionen försöker hantera.

Det finns dessutom ytterligare ett skydd för NVIDIA. Enligt 8-K:n har OpenAI åtagit sig att ersätta och hålla NVIDIA skadeslöst för de belopp NVIDIA faktiskt betalar till SB Energy under garantierna.

Det innebär att NVIDIA har ett kontraktsmässigt krav tillbaka mot OpenAI om garantin behöver användas. Hur mycket ett sådant krav i praktiken skulle vara värt i ett scenario där OpenAI samtidigt är insolvent är däremot en separat kreditrisk.

Risken flyttas mellan parterna – den försvinner inte.

Konkurrensen blir också värd att följa

NVIDIA:s växande roll väcker samtidigt en annan fråga.

Det betyder inte att Ohio-affären är konkurrensstridig. NVIDIA:s finansiella styrka kan tvärtom göra det möjligt att bygga mer AI-infrastruktur snabbare och till lägre finansieringsrisk.

Men NVIDIA har redan en mycket stark position inom AI-compute, och bolagets affärsmetoder granskas sedan tidigare av Frankrikes konkurrensmyndighet.

Den franska utredningen gäller påstådda konkurrensbegränsande metoder och närmar sig enligt myndigheten sitt slut. Det finns ännu inget slutligt beslut som visar att NVIDIA har brutit mot konkurrensreglerna. Nästa steg är antingen formella invändningar eller att ärendet avslutas.

Tidigare har frågor bland annat väckts kring beroendet av NVIDIA:s CUDA-plattform och bolagets investeringar i AI-inriktade molnaktörer som CoreWeave.

Ohio-affären avgör inte någon av de frågorna.

Men den lägger ytterligare ett lager till bilden.

NVIDIA säljer inte bara tekniken. Bolaget investerar i infrastrukturen, hjälper till att bära delar av den finansiella risken och säger samtidigt att det vill säkra attraktiva platser för framtida generationer NVIDIA-compute.

Vad det på längre sikt betyder för konkurrensen är därför en fråga värd att följa – inte en slutsats som går att slå fast i dag.

Det finns ett starkt argument för modellen

Det är samtidigt lätt att glömma varför den här typen av konstruktioner uppstår.

AI-infrastruktur har blivit så dyr att även några av världens största teknikföretag behöver nya sätt att finansiera den.

NVIDIA:s balansräkning kan minska risken för långivare och göra det möjligt att bygga projekt som annars hade varit svårare eller dyrare att finansiera.

Om resultatet blir större tillgång till AI-compute, lägre finansieringskostnader och effektivare anläggningar kan modellen skapa betydande värde.

Jensen Huang avvisar också beskrivningen av affären som enkel cirkulär finansiering och säger att NVIDIA använder sin storlek och långsiktiga överblick för att hjälpa till att få fram infrastrukturen.

Den verkliga prövningen kommer först senare.

Kommer kapaciteten att användas tillräckligt mycket?

Kommer de ekonomiska värden som skapas att bära investeringarna?

Kan infrastrukturen användas av andra om den ursprungliga kunden försvinner?

Och kan andra teknikleverantörer fortfarande konkurrera när chip, finansiering och fysisk infrastruktur knyts allt närmare varandra?

Från finansmarknad till verklig AI-fabrik

NextNet har tidigare beskrivit hur NVIDIA tillsammans med stora finansaktörer försöker bygga en finansmarknad runt AI-compute.

Ohio visar hur den utvecklingen kan se ut när den lämnar finansieringsmodellerna och landar på en verklig fysisk plats.

Här möts mark, energi, elnät, datacenter, banker, långsiktiga leasingavtal och flera framtida generationer AI-chip.

Och mitt i strukturen finns NVIDIA.

Bolaget tar en större finansiell roll.

Samtidigt kan det få en mycket stor ekonomisk belöning om infrastrukturen fylls med NVIDIA-compute under många år.

Det behöver varken vara bra eller dåligt i sig.

Men det är en förändring som är värd att förstå.

NVIDIA säljer fortfarande chip. Nu hjälper bolaget också till att finansiera och säkra den infrastruktur där nästa generation chip ska användas.

Och när projekten växer till den här storleken blir frågan om vem som faktiskt bär risken minst lika viktig som frågan om hur snabb nästa GPU blir.

💬 Vad tycker du?

När teknikleverantören också investerar i och hjälper till att finansiera infrastrukturen där den egna tekniken ska användas – ser du framför allt en möjlighet att bygga snabbare, eller finns det risker som blir viktigare att följa?

Dela gärna dina tankar i kommentarerna.

📚 Relaterade artiklar